Äldrerätt

Av riksdagens 349 ledamöter är endast tio personer över 65 år medan antalet 65+ i landet uppgår till 20% av befolkningen.¹ Genomsnittsåldern för ledamöterna är 45 år. I nuläget saknas det seniorer på valsedlarna över huvudtaget, varför de inte går att rösta på. Liberalernas Barbro Westerholm har föreslagit att det ska finnas minst en valbar äldre person på varje partis vallistor till riksdagen. Jämförelsevis är snittåldern för amerikanska senatorer, verksamma i amerikanska senaten, 64 år.²

Antalet äldre på arbetsmarknaden har ökat de senaste åren.³ Den positiva trenden till trots visar flera internationella undersökningar att det i Sverige finns betydande negativa attityder gentemot äldre och deras arbetsförmåga. Många seniorer som vill fortsätta arbeta möts av motstånd från arbetsgivaren och samhället. Äldre arbetslösa är en av de grupper som har svårast att hitta ett nytt jobb.

Som sista land i Europeiska unionen införde Sverige en lag som förbjuder diskriminering av äldre på arbetsmarknaden. Amerikanska studier visar att delstater med en hårdare lagstiftning mot åldersdiskriminering också har en högre sysselsättning bland äldre.

Det finns alltså mycket kvar att göra i Sverige för att stärka seniorers ställning och representation i riksdag och på arbetsplatser.

¹ Thord Eriksson, Pensionären, nummer 7 2021, ”De vill se fler äldre i riksdagen nästa år”.
² Congressional Research Service, Membership of the 117th Congress: A Profile, Updated 8 November 2021
³ Motion 2020/21:2561 av Ann-Britt Åsebol och Lotta Finstorp (båda M)

---

Ålderism inom sjukvården

Hälso- och sjukvården har, till skillnad mot många andra sektorer i samhället där överklagandemöjligheterna stärkts under de senaste decennierna, få klagomöjligheter. I stort sett finns ingen möjlighet att överklaga vårdbeslut till domstol. Istället får missnöje anmälas till IVO eller lokala patientnämnder. Det finns traditionellt sett ett motstånd att skapa överklagbara rättigheter inom den svenska hälso- och sjukvården - ett system som verkar bestå inom överskådlig tid.¹

Under första delen av coronaepidemin hände det att äldre på särskilda boenden fick palliativ vård utan att först ha träffat en läkare som gjort en individuell bedömning. En hantering som såklart var enklare att genomföra när anhöriga inte fanns på plats för att bevaka de boendes rättigheter.² Någon form av ansvar verkar inte ha utdömts i dessa fall.

Det finns flera exempel på äldre som skulle ha fått palliativ vård men som tillfrisknat efter att deras anhöriga krävt vård som kunde rädda livet på dem.³

När det gäller vården för äldre i allmänhet finns det enligt Barbro Westerholm med flera, en tendens till att ha en kollektivistisk syn på äldre utan att se till individuella behov.⁴

Till detta kommer ekonomiska orsaker som till exempel det faktum att arbetet på många vårdcentraler sker utifrån ett prestationsbaserat ersättningssystem där ersättning till vårdcentralen betalas ut per besök eller åtgärd, och där det finns risk att äldre med svårbedömda och svårbehandlade tillstånd missgynnas enligt professor Titti Mattsson vid Lunds universitet.

Sammanfattningsvis präglas vården av samma värderingar som finns i samhället i övrigt när det gäller synen på äldre.⁵ Ett system med möjligheter till att överklaga vissa beslut inom sjukvården i domstol skulle kunna ändra på detta.

¹ Mattsson, Titti, Numhauser-Henning, Ann, ”Äldrerätt”, 2017, s. 111 - 114
² Jönsson, Håkan, ”Perspektiv på ålderism”, 2021, s. 8
³ Hagberg, Jan, ””Därför fick så många äldre dö utan läkarvård” Senioren 2020-10-13
⁴ Westerholm, Barbro et al., ”Nedvärderande syn på äldre viktig orsak till höga dödstal.”, Göteborgsposten, läst 2022-10-24 www.gp.se
⁵ Mattsson, Titti, Numhauser-Henning, Ann, s. 118, se not 1